Break the uniformity!

kinfolktouch
Jag håller på att bli helt galen av all likriktning och ängslighet. Jag började gå in på det i det här inlägget om Kinfolk men ni vet hur det är när man tex lär sig ett nytt ord och plötsligt så ser man det överallt. Just nu så kryper det i mig så mycket. För i den här branschen så är allt liksom fint, bra och snyggt mest hela tiden. Kritiken är helt obefintlig. Och vi matas med bild efter bild efter bild med liknande grejer och tillslut så blir allt till en enda stor homogen massa.
Jag förstår det, det är enkelt att förstå och ta till sig, lättsmält och efter ett tag så vet man inte längre vad man själv tycker. Det är som när man inser att man plötsligt går och sjunger på en One Direction låt eftersom man har hört den 100 ggr på radio. Är den då bra? Tycker jag om den? Eller ligger den bara helt enkelt top of mind? Den liksom bara finns där.
Eller när folk blir rädda för det kommer flyktingar för man är van att allt ser ut och är på ett visst sett (ok hård-drar det nu men ändå). Eller att vi matas med bilder på snygga retuscherade kroppar dag efter dag och blir chockade när vi är på badhuset för vi inser att just det – så här ser en kvinnokropp ut.
KINFOLKtable

Ok, jag svävade kanske ut lite men snälla våga inreda efter det som får ert hjärta att bulta några extra slag, inte bara eftersom ni har läst att just det här är en ‘must have’ pryl för tillfället. Våga hänga era egna personliga favoriter i tavelväggen  – ni behöver verkligen inte en stylist som kombinerar 6 posters till någon slags sammansatt supervägg hur tjusig den än må vara. Lita på att ni kan själva! Att inredning kan och bör vara roligt – det är trots allt bara prylar. Och jag lovar – det kommer bli bra även om ni väljer den där vita nyansen som ni gillar mest även om andra tycker att ni borde ta något annat.
För ett hem som är behagligt, härligt och roligt att vara i speglas ju och blir ju just det av dem som bor där inte av trendhalten.
Och Stepford Wife estetik idealet där allt skulle vara tillrättalagt in i minsta detalj, det släppte vi väl ändå på 50-talet?

Jag känner att vi är ute på tunn is när allt ska vara så oerhört perfekt. När inget får skava. När man inte får göra fel. När allt måste harmonisera. Tillslut så blir ju allt bara tråkigt men kanske framförallt så kommer det göra ännu mer ont att inte passa in, att utvecklas och att hitta sitt egna fulla potential.
Jag tror stenhårt på att det är i mixen saken händer, nya idéer skapas och det är där vi utvecklas. Att just en blandning av folk, traditioner, färger, och idéer skapar magi.
Och skogen vi håller på att gå vilse i där ser alla träd fan exakt lika ut och då är det inte lätt att hitta ut.

Skulle vara kul att höra vad ni tycker om saken!

xxx
Isabelle

English translation after the jump!
(mer) = (click to read more)

//

I’m about to go crazy with all the trends being alike and all the anxiety of doing wrong. I started going into it in this post about Kinfolk but you know how it is when you learn a new word, and suddenly you see it everywhere?
Right now every image I see makes me aware about this. For in this business, everything is lovely, nice and tidy all the time. The criticism is completely non-existent. And we are fed with image after image after image with similar stuff and in the end everything will be one great homogeneous mass.
I understand it, it is simple to understand, easy to digest, and after a while you do not know anymore what one thinks. It’s like when you realize that you suddenly go and sing on a One Direction song because you’ve heard it 100 times on the radio. Is it good? Do I like it? Or is it just simply top of mind?
Or when people become afraid of the the refugees coming to Sweden at the moment, we are used to things being and looking in a certain way and suddenly people have to change their take on the world. Or that we are fed with pictures of beautiful airbrushed model bodies day in, day out and then become shocked when we’re in a swimming pool because we suddenly remember how a woman’s body really look like.

Ok, I went off track a bit but please, decorate your home with your heart – with stuff that makes your heart go bom bom bom!!Not just because you’ve read that this thing is an it piece at the moment. Make a gallery wall of stuff you adore!  You do not really need a stylist who combines six posters for some kind of perfectly combined wall how nice it may be. Trust that you can do it on your own!
Decoration
can and should be fun – after all it is just stuff. And I promise – it will be fine even if you choose that white shade that you like the most even if others think you should pick something else.
A perfect, cosy and great home is made of the people within and should reflect upon them. Not on trends.
And the Stepford wife ideal from the 50’s – haven’t we gone way past it?
I feel that we’re on thin ice when everything is so incredibly perfectly put together. When nothing is a little bit off. When you can not do wrong. When it all must be in harmony.
In the end, too perfect becomes boring and it will be even harder to maintain the wish of perfection. What will happen when we fail? When we are different?
I strongly believe that a mix –  a melting pot of people, style, stuff, colors, traditions & ideas makes the world a better place. It’s in the clash that everything gets interesting, when life and ideas can develope & new magic can be made!

In the forest we are about to get lost in – all the trees looks pretty much the same and how will we then find our way out?

Would be fun to hear what you think about it!

xxx
Isabelle

17 Comments

Join the discussion and tell us your opinion.

avatar
Meg
November 11, 2015 at 20:11

Yes Yes Yes! You are exactly on target. It is easier than ever to get lost in the conformist forest. It can even be fun for while. But real life is much more complex. It can take courage to make your own choices, but it’s much more satisfying in the long run. I love your posts! Please keep writing! And i hope your health is improving.

avatar
isabelle
November 11, 2015 at 22:15
– In reply to: Meg

Thank you meg! Maybe it’s courage but I also think it’s thinking some more about what things mean to just you and maybe say Fuck all ya’ll some more – I mean not to think so much about what others might say and how many likes you’ll get ,-)

avatar
sofia
November 11, 2015 at 23:21

åh tack för dina fina ord. De var uppfriskande trots att du rör dig i en så naiv insnöad bransch (som jag så gärna läser om och inspireras av). Att våga tro på sina egna drömmar och tankar måste ändå vara det mest hållbara i längden även om det inte är fyra nyanser av vitt och några få stänk av grått. (Jag syftar till inlägget där du kritiserades för ommålningen av den fantastiska lägenheten).

När jag är hemma hos mina föräldrar eller mormor känns det som deras hem där just dem bor. Och de bryr dig inte om trender ett dugg. Hemmen är fulla med saker som speglar gamla minnen och inte alls som många av mina vänners (eller mitt egna) hem. Mammas överfulla skåp och hyllor är varken naivt perfekta eller speciellt genomtänkta men varje sak (kanske inte just varje men många av dem) betyder nåt och ändå är det mesta bara kraffs. Men känslan i hemmet är annorlunda. Hemmet tar ett steg tillbaka och låter människorna få röra sig och mötas. Det är inget museum eller nån trofésamling. Rummen används även om de är för små och bordet inte står under taklampan. Jag önskar jag också kunde skapa den värmen i mitt hem, det kan inte en enda it-pryl ersätta. Tack för att du gör din grej Isabelle! Du är inspirerande.

avatar
isabelle
November 12, 2015 at 10:51
– In reply to: sofia

Ja men Gud Sofia- så insnöad men också härligt som du säger MEN jag kämpar hela tiden med att inte drunkna i yta – utan se till andra värden i just inredning och skapa ett hem. För det är ju också viktigt och betyder mycket! Tack för din kommentar och hur du beskriver de äldre- det finns verkligen något där. hej

avatar
Maris
November 12, 2015 at 08:23

I am so happy to share your thoughts, Isabelle! you are one healthy woman in your head! the real life comes with everything, including mess, all the colours, trash, cakes, tears, laughter, weird details, fantasy, illusions, dreams. thanks for making my day. PS recovering from fly myself. seems to be the nastiest flu ever btw.

avatar
isabelle
November 12, 2015 at 10:49
– In reply to: Maris

Ah Maris – get better soon & ofcourse I’m with you with these thoughts!

avatar
Lisa Rinnevuo
November 12, 2015 at 09:30

Hej Isabelle.

Å EXAKT detta har jag också gått och funderat över (och stört mig på) på senaste!
Så tröttsamt att själen inte får ta nån plats längre, när det är just den som behövs för att skapa en känsla.
Kontraster behövs om än i en liten skala för att skapa balans. Lite stök, smuts och skavanker gör allt så mycket mer intressant. Vad gäller det mesta.
Och det behöver inte betyda att det för den sakens skull ska vara `fult´. I mina ögon finns det inget vackrare än små ärr.
Kontraster, lite yin-yang tänk och våga göra tvärtom, DET inspirerar.

Du är en av dem som fattat detta och jag tycker det är bra att du tar upp ämnet. Det är nog ganska många som tänker likadant, fast det är svårt att veta vad en ska göra åt saken. Då är det så bra att det finns såna roliga kreatörer som du tex. som kan visa vägen!
Kram och en stor high five!
Lisa Rinnevuo

avatar
isabelle
November 12, 2015 at 10:48
– In reply to: Lisa Rinnevuo

Verkligen Lisa – precis så. det behöver inte vara fult eller omodernt eller skitigt. Hela den där facebookgrupen med The real family living stör jag mig också på för där tycker jag att det mest är skitigt och ostrukturerat. Men det homgena som man tillslut bara slickar i sig – det gärller att bara stanna upp och tänka ett varv till tror jag. Tack för pepp och tack detsamma! Heja dig med allt du gör

avatar
Kristina
November 12, 2015 at 10:14

Amen! Visst är det härligt att inspireras men att kopiera någon annans stil rakt av är ju trist. Jag vill att man ska få en känsla av vem som bor här. Vi är lite för ängsliga tycker jag.

avatar
isabelle
November 12, 2015 at 10:46
– In reply to: Kristina

Håller med såklart. Och jag vet att det alltid inte är lätt men om man struntar lite mer i det så blir det nog också lättare!

avatar
Malin
November 12, 2015 at 10:35

Heja Isabelle!

Håller med dig till fullo. Ser jag ett Kinfolk-hem till så skriker jag.

Jag tycker absolut att det är “fint”, men det blir ändå SÅ HIMLA TRIST och lite komiskt eftersom stilen har en ganska personlig framtoning, men är i själva verket allt annat än personlig då så många hem ser likadana ut. Vore nästan uppfriskande att se ett helt IKEA-inrett hem med bara nya saker i bloggosfären snart. :-)

Keep up the good work!!

avatar
isabelle
November 12, 2015 at 10:45
– In reply to: Malin

Ja det är ju fint men om man stannar upp så är många känlsor liksom bara borttorkade och det är lätt att missa. Tack för din support!

avatar
Dagmara
November 12, 2015 at 11:55

Helt rätt och jättebra skrivet Isabelle!
Fortsätt prata och skriva om det. Keep goin that way babe. Det behövs! Trender och inspiration kommer (och går) från alla möjliga håll och det är bra och spännande men det får inte ta över ens personlighet, ens hem, ens vardag. Våga vara som man är! Som man vill vara! Slappna av. Mix och mångfald är naturligt och ärligt, och det bästa jag vet! Jag tror många tycker likadant men man pratar alldeles för lite om det.
Tack för ditt inlägg!

avatar
isabelle
November 13, 2015 at 14:27
– In reply to: Dagmara

Tack! Ill kepp on!

avatar
Sara
November 13, 2015 at 10:46

Så himla bra skrivet! Heja! Mer sånt här behövs. Fortsätt!!!

avatar
isabelle
November 13, 2015 at 14:28
– In reply to: Sara

ok jag ska tack

avatar
Maria/Husligheter
November 15, 2015 at 22:30

YES! Såååå bra inlägg! Klart man påverkas av trender (och det är okej!), men när inredning bara ger ångest och man inte vågar bjuda hem folk så har det gått för långt. Den personliga stilen goes opersonlig. Heja dig!