Hela nedervåningen var täckt med en klassisk superful gammal plastmatta. En sån som enligt mig gör att det inte spelar någon roll vad för inredning man har i övrigt – det mesta ser ganska illa ut och det känns som om man skulle ha 1000 plastplåster under fötterna när man knatar runt. Lite klibbigt sådär. Det kliade så mycket i mina fingrar att börja riva ut den. Typ sekunderna…