Det var dags för Dalarna igen. För mycket jobb gör en ju galen. Och en helg någon annan stans lappar ihop familjen på ett svårslaget sätt.  

  Att bo i stan gör ju att man är totalt blind för hösten. Ser inte skiftningarna och framförallt missar doften av blöt jord & och den där djupa luften som fyller lungorna så att det känns i varje cell.

Fick med oss grannens fina Lassie som heter Karlsson på promenad.  

  Utomhustavlorna måste plockas in. Önskar så mycket att allt kunde stå kvar ute och det sociala kunde fortsätta utan att man fryser häcken av sig. 
 Jag har dragit på mig nån seg mes feber-förkylnings historia med en Blendtants röst. Sån tråksjuka. Jag som precis va på hugget igen efter senaste veckornas slit. 

 

Ungarna klagar på the lack of wi-fi, går runt första dagen som små ettriga rastlös chinchillor som sen går över i någon slags never ending lek. Jo det klagas så klart i mellanåt också men så sjukt bra med framtvingad tråkighet. Visserligen lätt för mig att säga som just nu ligger i soffan och smygbloggar via mobilen.

//

We have escaped city life and are enjoying the colors and air in the woods. Going out with the neighbors dog, taking our paintings that hang in the  garden during summer and forcing ourselves to be bored. I got some minor flu, such a pathetic in between kind of sickness, you now when you’re feeling tired and sore but to well to be laying down. Anyways I hope your weekend was swell!

Xxx

Isabelle

0