Why great expectations of doing stuff w my kids – often gets hammered

Vanligt scenario hemma hos oss:
Jag kanske har jobbat mycket eller det har varit mycket för alla och sen får vi en dag över. En dag där vi ska ha det så där bra, roligt och precis som på film härligt med familjen. Jag mamman har äntligen tid. Ska inte kolla på mobilen och vi ska göra balla grejer hela dagen. Så som jag har längtat! Men så kommer dagen. Ungen har vaknat 0500 och är trött och inte alls så sugen på det jag har planerat. Vill bara vara hemma eller göra tvärt om det jag vill. Vi bråkar lite och det känns som en misslyckad dag för allt jag hade planerat inte blev av? Visst kan ni känna igen er? (crossing my fingers here ;-)

Så var det lite igår. Beppes dagis var stängt och jag hade längtat så mycket efter att bara hänga vi två ett tag. Hitta på något kul. Erövra stan. Gå på skansen eller nått. Käka en glass. Gå hand i hand mot solnedgången – ja ni ser det framför er. Jag har jobbat hemma hela veckan och det kliade i mig att vara ute, se lite folk och smaka på våren. Men Beppe hade helt andra planer. Han ville vara hemma. Punkt. Han va trött och kände inte för något. Jag fick med honom ner till Gamla Stan, till min kiropraktor och tänkte att efter en fika så kanske han ändå ville hitta på något mer. Det är det svåraste med att vara förälder tycker jag – att veta när man måste pusha och när man faktiskt bara måste gilla läget. Jag fortsatte att locka med äventyr men han sa nej till allt. Men sen plötsligt så stannade han upp och kollade på mig och sa.
“Mamma du gillar ju inte när jag tjatar på dig eller hur? Nej sa jag det är ju asjobbigt svarade jag. Ja men nu så tjatar du på mig sa han.” Och då gick det upp för mig att så var det ju verkligen. Jag tyckte liksom att jag lockade med roliga, barnsliga saker men han ville bara vara hemma. Simple as that. Sluttjatat.

Så vi gick och köpte godis och såg 4 filmer. Sen lekte vi lite och bara va.Tog en massa selfies hehe.  Så himla bäst. Det blev ju en toppendag tillslut ändå!
Så typiskt att vi vuxna bygger upp en idé om hur saker sak vara för att det ska vara så himla bra. Så behövs det inte så mycket. Med detta sagt vill jag säga att vi ändå är bra på att bara hänga, inte planera så mycket och vara tillsammans men alltid bra att bli påmind!

//

In English!

You know, something that happens here at home lot is that when we have a day off with the kids- school is closed or whatever. I tend to expect something extraordinary. That suddenly we’ll turn to this movie perfect family – where we’re all gonna be so happy and the world is at peace. Everyone is polite to each other and it’s gonna be so much fun. Sure those days happens at random. But mostly family life is all about bits and pieces of happiness. Like a very fast rollercoaster of emotions.
Yesterday my sons school was closed and me working a bit too much lately had really been looking forward to this day. I’ve been thinking we could go to the zoo, just the two of us, eat ice cream, hold hands and go gently into this spring night. You know the deal. But Beppe was not into it at all. He wanted to stay at home. Period. I managed to get him to another part of town since I got an appointment at my chiropractors. And I thought I just needed to lure him out and after that we’d embark on an adventurous day. But he held on to his No. After a while he even told me that mom – you don’t like me nagging so why do you? I thought by nagging about “fun childish” stuff I could turn him over. I mean parenting is alot about his isn’t it? When to know how much and when to push to help them forward and when to back off. Well I learned a lesson.
We simply went to buy some candy and then went home to watch some movie & play a little. It turned out to be a great day at the end anyways. I guess you don’t need to bring out the big guns all the time.

xx
Isabelle